Terrierns lag
- om jag tycker om något, så är det mitt -
- om jag har något i munnen, så är det mitt -
- om jag tar något ifrån dig, så är det mitt -
- om det är mitt kan det aldrig vara ditt på något sätt -
- om jag tuggar sönder något så är ALLA bitar mina -
- om det ser ut som mitt, så är det mitt! -
- om jag såg det först, så är det mitt -
- om du leker med något och lägger det ifrån dig,
så är det automatiskt mitt -
- om det går att äta, så är det absolut mitt! -
- om det är trasigt och tråkigt så är det ditt -
1.Mitt liv varar bara 15 år, skild från dig är sorg för mig.
2.Ge mig tid att förstå vad det är du begär av mig.
3.Gör mig tillitsfull ty du är hela mitt liv.
4.Var inte arg på mig för länge och stäng inte in mig som straff.
5.Var hos mig när jag har det svårt, för allt blir lättare om jag har dig.
6.Tala till mig även om jag ej förstår dina ord, din stämma översätter allt.
7.Jag glömmer aldrig hur någon är mot mig.
8.Om du slår mig tänk då på att mina tänder med lätthet kan krossa din hand, men jag använder inte min makt.
9.Ge mig tid när jag blir gammal ty även du blir gammal en dag.
10. Du har ditt arbete, dina vänner och nöjen, jag har bara dig. Var hos mig när jag har det svårt, för allt blir lättare för mig om jag har dig.
I senaste uppslagsboken "Västvärldens sjukdomar" fanns en beskrivning av den allmänt förekommande sjukdomen "Hundägande".
"Hundägande", latin - Hundus Idiotus, är en sjukdom med ett långdraget förlopp. Den kan drabba alla, oavsett kön, ålder eller tidigare status i samhället. Tendenser tyder på att den i vissa fall är ärftlig. Långtidsstudier har visat att tillfrisknadsprocenten är låg.
Första symptomet är en, oftast dold, önskan efter en egen hund. Många gånger med en diffus bakgrund. Sjukdomen slår ut på allvar när patienten köpt hund. Då ses de ute i vilket väder som helst, till och med hagel och drivis, under bästa sändningstid på TV, vandrande omkring ute på gatorna likt zombies med sina hundar.
Ett annat symptom som är väldigt vanligt är att personen i fråga ses springa omkring ensam i skogen, med ett tomt koppel i handen samt en ansiktsfärg från högröd till en blåaktig nyans vilt skrikande "kom hiiit".
Erfarenheten säger att man ej bör försöka få kontakt med den något hysteriska hundägaren, då detta är totalt meningslöst i lägen som ovan beskrivits.
Annars ses hundägaren ofta stående i gatukorsningar och på trottoarer i nära samspråk med andra hundägare, trots att de bevisligen aldrig träffats eller presenterats.
Till högtidsdagar köper patienten ofta morötter och hamburgare i plast (med inbygd pip vid tryckningar) för att slå in i ett vackert omslagspapper och under stort hemlighetsmakeri spara till exempel till jul. Då tas paketet fram under högtidliga former för att föräras till en begripligt nog -oförstående hund. Stor tid och möda läggs alltså ofta ner på presenter vid jul, hundens födelse- och eventuella namnsdag.
I ett senare stadium ändras sjukdomsbilden till att bland annat omfatta sömnsvårigheter samt en mer lättsinnig inställning till pengar. Tidigt på morgnar, företrädesvis lördags- och söndagsmorgnar, ses de packa sina bilar fulla med matsäck med extra kaffetermos, ryggsäckar, små fällbara tältstolar, hundfilt, hund/ar, sömniga ungar samt motsträvig livspartner. Efter varierande antal timmars bilkörning tillbringas dagen oftast enligt följande exempel:
Sittandes på de medhavda tältstolarna i flera timmar, intensivt tittande på andra patienter som springer runt i en fyrkantig ring. Därefter springer de själv ett par varv och får då olikfärgade plastband, som de visar ibland glädje, ibland besvikelse över. Uppskattat värde på plastbanden är ca 10-15 öre. Uppskattade utgifter under en sådan dag är mellan 500 - 800 kronor.
Det finns även andra symptom, som till exempel när patienten ses springa omkring i skog och mark, med ett långt snöre mellan hunden och sig själva (vilket verkar som ett bättre sätt än att ensam springa omkring med ett tomt koppel). Om hunden någon gång stannar vid en pinne, kan stor glädje och tillfredsställelse ses hos patienten.
Behandling:
När ovan beskrivna symptom känns igen finns det längre ingen tvekan om att sjukdomen fått fäste och behandlingen kan vara resultatlös. För största möjliga chans att bota en person som drabbats av hundägande, bör samtalsterapi sättas in redan vid det första symptomet.
Omyndigförklarande är ej att rekommendera, trots att det har varit vanligt fram till våra dagar. Vetenskapliga undersökningar har visat att patienterna själva inte upplever sin sjukdom som speciellt besvärande. Då de i regel är ganska glada och nöjda, kan man med gott samvete låta dem hållas och se dem som ett pittoreskt inslag i vårt samhälle.
Leg. Psykiater
Besse R. Wisser
(Denna sida är ett citat och saxat ur LAPP-HUNDEN 3-94)
Bad: Detta är en process där människorna blöter ner golv, väggar och sig själva. Du kan hjälpa dem genom att skaka dig mycket och ofta.
Cyklar: Tvåhjuliga motionsmaskiner, uppfunna för att vi hundar ska kunna kontrollera sin vikt på ett effektivt sätt. För att uppnå maximal effekt bör du gömma dig bakom en buske och sedan störta fram, skälla högt och springa bredvid den några meter. Efter detta brukar människan svänga och falla ner i buskarna, varpå du kan strutta iväg och invänta nästa motionspass.
Dregla: Är vad du gör då dina människor har mat och du inte har det. För att göra detta på rätt sätt måste du sitta så nära dem du bara kan, se ledsen ut och låta dregglet droppa ner på mattan, eller ännu bättre, i deras knän.
Dövhet: Detta är en sjukdom som drabbar hundar då deras människor vill att de ska komma in, men vi vill stanna ute. Ett vanligt symptom är ett meningslöst stirrande på människan, och sedan springa i den motsatta riktningen.
Hundsäng: Vilken mjuk och ren yta som helst. Exempel är de vita sängkläderna i gästrummet eller de nyuppuffade kuddarna i vardagsrummets soffa.
Koppel: En rem som fästs i ditt halsband, som gör det möjligt att föra din människa vartän du vill att han/hon ska gå.
Sniffa: En social vana som du använder dig av då du möter andra hundar. Placera din nos så nära den andra hundens bakdel du kan och andas in djupt och länge. Upprepa ett flertal gånger, eller tills din person får dig att sluta.
Soffa: Är för hundar vad servetter är för människor. Efter du har ätit färdigt är det artigt att springa fram och tillbaka framför soffan och torka rent dina morrhår.
Soptunna: En behållare som dina människors grannar ställer ut en gång i veckan för att testa dig. Du måste stå på bakbenen och försöka få av locket med din nos. Om du gör detta helt korrekt belönas du med margarinpaket att slita sönder, köttben att tugga på och mögliga brödbitar att gräva ner i rosenrabatten.
Papperskorg: Detta är en hundleksak fylld med papper, kuvert och gamla godisförpackningar. Då du är uttråkad, vänd paperskorgen upp-och-ner och sprid samtliga papper över hela huset eller lägenheten tills din människa kommer hem.
Åska: Detta är en signal om att världen är på väg att gå under. Människor brukar konstigt nog behålla sitt lugn under dessa åskväder, så det är av största vikt att varna dem genom att darra okontrollerat, flämta och flåsa, rulla med ögonen och följa dem i hälarna.
Ursprung
Den tama mannen har funnits som sällskap och bruksman till kvinnor så långt tillbaka i tiden som vi kan minnas. Användningsområdena har givetvis växlat, allt från jakt och jordbruk till dagens rena sällskaps- och avelskarlar. När du bestämt dig för att skaffa karl vill vi ge dig lite tips och råd för att förenkla vardagen med din karl. Det första du behöver tänka på är om du verkligen har tid med en karl. En karl är ingenting man lättvindligt kan lämna bort till vänner och bekanta. Än så finns inga godkända pensionat i Sverige. Lyckligtvis är karlar accepterade i de flesta miljöer. Det är dock inte tillrådigt att ta med karlar överallt. Exempelvis boutiquer brukar framkalla nervositet, apati och i vissa fall aggressioner. Det är inte ovanligt att man ser en orolig och gnällande karl väntandes vid kassan.
Även om du anser dig ha tid över till både en, två och kanske tre karlar vill vi inte rekomendera mer än en. Ofta visar de oro och till och med svartsjuka om "matte" bryr sig för mycket om andra karlar!
Kostnader
Det är givetvis något som man bör tänka på innan man skaffar karl. Att ha en karl är inte billigt. En karl äter mycket och behöver kläder, bil mm. En duktig arbetskarl kan ofta tjäna ihop till sitt uppehälle. Har man en skicklig jägare kan han bidra till hushållet med bland annat älgkött.
På höstarna kan man till och med se hur karlar beger sig ut i flock för att jaga älg. Se till så att just din karl har tillstånd, dvs licens, för detta annars bör man inte låta dem löpa omkring hur som helst i skog och mark. Om din karl saknar intresse för jakt kan du kanske träna honom till att bli en skicklig bär- och svampplockare eller odlare.
Allmän skötsel
För att din karl ska få leva ett långt, friskt och lyckligt liv behöver han god mat, frisk luft, daglig motion och någon eller några aktiviteter som inspirerar honom. Tänk även på att hålla din karl vacker. De flesta raser är vanligen renliga av sig och sköter det mesta själv, t.ex ansning av skägg och naglar. Tandvård och trimning av huvudhår bör man överlåta till fackman.
OBS!! All kupering är strängt förbjuden i Sverige, sådant kan till och med medföra rättsliga följder i vissa fall!
Raser
Det finns ett stort antal olika karlraser. Vid resor till sydligare länder slås man av hur många lösdrivande karlar som finns på gator och stränder. Visst är det lätt att glömma allt förnuft när man ser in i ett par bedjande, sammetsbruna ögon... men tänk på att dessa karlar oftast saknar uppfostran och de är väldigt svåra att få rumsrena. Dessutom kan det bli problem att få införseltillstånd till Sverige för sådana karlar.
Vi vill därför rekommendera att du väljer en av våra erkända svenska raser.
Norrlandsrasen
Vi väljer här att presentera Norrlandsrasen, med betoning på Norr- och Västerbottensrasen.
Vad som kännertecknar Norrbottensrasen är främst ett lungt psyke. Den är relativt lättuppfostrad men behåller ändå sin lekfullhet högt upp i åldrarna. Alla färger och kroppsbyggnader är godkända. Då Norrbottensrasen är framavlad i ett strängt klimat är den van, och vill gärna vistas utomhus vintertid, gärna två och två eller i flock, företrädesvis på snöskoter.
En könsmogen Västerbottenskarl tycker om att visa upp sig med sina artfränder på dansställen. Det är där som parningslekarna inleds. I jakten på en ägarinna kan till och med vilda slagsmål utbryta. Vi avråder dock från att välja av de riktiga "stridstupparna", de kan svåra att få någon riktig pli på. De kan i vissa fall morra och anfalla sin ägarinna! Då måste man omdelbart säga ifrån och visa vem som bestämmer. De ger honom trygghet att veta sin plats.
Även den lugnaste Norrbottenkarl kan ibland brusa upp och försöka ta kommandot. Det gäller då att vänligen men bestämt tillrättavisa honom. Du bör i ett tidigt stadium bestämma om du vill ha en inne- eller utekarl. Väljer du en innekarl så bör du tänka på att motion är otroligt viktigt. En innekarl kan vara passiv och hemfalla åt öldrickande framför tipsextra. Det är inte svårt att lära en karl enklare sysslor såsom att gå och handla eller att dra en barnvagn runt kvarteret. Glöm heller inte att ge rikligt med beröm. Karlar sporras då och utför villigt sina små tjänster.
Uppfostran
Även om du vet att din karl är lydig och snäll och inte skulle göra en fluga förnär så bör du inte låta honom i glädje hoppa mot främmande människor. Någon som inte är van vid karlar kan till och med bli rädd. En annan viktig uppfostringspunkt är att lära honom tiga på kommando och hålla sig intill dig så att han inte ställer till förtret för andra. Mycket vanligt är en tendens att springa efter andra karlars bilar och ett sådant beteende är oacceptabelt och bör kvävas i sin linda!
Avel
Även om du idag inte är intresserad av avel så är inte snöpning något vi vill rekomendera. Det kan komma en dag när du ångrar dig och då blir du tyvärr tvungen att byta ut din gamla trotjänare mot en ny. Om du tänkt använda din karl i avelsyfte bör du först kontrollera stamtavla men även tänka på att påssjuka kan försämra avelsmöjligheterna. Ett byte kan komma i åtanke. För övrigt brukar karlar visa sig villig till avel något som bekräftas från BB-håll. Om du inte vill lämna din karl hemma vid förlossningen så går det bra att ta med honom till BB. Personalen där har utbildning och är vana att handskas med nervösa karlar.
En positiv reaktion är att många karlar uppvisar en högre mognadsgrad efter den första avkomman även om motsatt reaktion i sällsynta fall förekommer. Vidare avel bör inte bedrivas på karlar som inte visar intresse för sin avkomma, inte vill kännas vid sin avkomma eller till och med visar aggrisivitet mot avkomman. En sådan karl är inte lämplig som sällskapskarl och du bör snarast göra dig av med honom hur söt han än må vara. Eventuella framtida ägarinnor till en sådan karl bör varnas för att han har sådana defekter innan de tar hem honom.
Kost
De flesta karlar kan äta i stort sett vad som helst även om de tycks föredra den kost de är uppfödda på (det s k "mamma-köttbullssyndromet"). Rådgör därför gärna med uppfödarna om vad karlens kost varit baserad på under uppväxten. Låt inte mannen rumstera fritt i kylskåp och skafferi och fall inte för bedjande blickar vid kaffebordet. Det är direkt olämpligt att låta honom tigga vid bordet. Vissa karlar visar tendenser att vilja hjälpa till att tillreda sina egna måltider. Detta bör uppmuntras! Maltdrycker uppskattas ofta av karlar men låt det inte bli till någon vana. Ett par burkar per år under sträng uppsikt är dock inget att oroa sig för.
Sjukdomar
Karlar kan ofta uppvisa diverse små sjukdomssymtom. Ta dock dessa med en nypa salt. En kvinna kan vanligtvis fortsätta att utföra sina dagliga sysslor trots sjukdom men detta tycks vara svårare för en karl. Han sjukskriver sig gärna i rent förebyggande syfte. Detta inträffar oftast vid helg- och skiftarbete. Många karlar har tendenser till färgblindhet. Du bör därför hjälpa honom med påklädningen. Karlar med orange tröja och rosa byxor har faktiskt påträffats.
Sammanfattning
Vi hoppas att du får mycket glädje av din nya karl under många år. Som komplettering till våra små tips kan du gärna läsa andra, mer utförliga fackböcker i ämnet karlavård. Vi kan rekommendera "Allt en kvinna bör veta om män". Du kan givetvis också vända dig till närmaste veterinärklinik.
Svenska Brukskarlsklubben